Lillebror har varit hemma från förskolan hela veckan.
Det började med att han fick anfall med magont ( han pekar ovanför naveln ) och så är han extremt trött. Han sover någon timme och när han har vaknat så är han fortfarande extremt trött och vill inte gå upp. Efter några timmar så piggnar han till och blir som vanligt igen. Och så går det en halv dag eller en hel och så får han ett anfall igen. Det onda i magen försvann i torsdags, men anfallen fortsätter.
Vi har varit hos vårdcentralen, som tog prover och inte hittade något fel. Om det fortsatte så tyckte de att vi skulle åka till akuten, vilket vi också har gjort, men de hittar inte heller något fel.
Igår fyllde lillebror år och mitt under kalaset så gick han och la sig och somnade. Efter en timme så vaknade han och var så där extremt trött igen. Han ville absolut inte ha sällskap av någon kompis och ville bara vara ifred ensam i sängen. Han gjorde ett försök att öppna sina presenter, halvsittande i sängen, men orkade inte ens det.
Så när kalaset var slut och barnen åkt hem så åkte vi till barnsjukhuset inne i Stockholm. När vi var på akuten så sa de att vi skulle åka dit om symptomen fortsatte. När vi kom dit så var det knök-fullt i väntrummet. Och enligt dem så skulle vi inte alls ha åkt dit utan till barnakuten i Huddinge istället. Efter att vi hade väntat i två timmar så piggnade lillebror till och blev sitt vanliga jag igen. Enligt sköterskan hade han låg prioritet, eftersom han var så pigg och vi skulle nog få vänta 6-8 timmar innan vi fick träffa en läkare. Då beslutade vi oss för att åka hem igen.
Nu sitter jag här ensam i köket. Jag har varit vaken sedan klockan fem på morgonen och kan inte sova för jag är så orolig och tankarna bara far runt i huvudet. Ska vi åka in till akuten igen? Ska vi vänta tills måndag och åka till vårdcentralen istället? Eller ska vi lämna honom på dagis på måndag och se hur det går?
Jag har googlat och googlat på lillebrors symptom. Kan det vara diabetes? Epilepsi? Narkolepsi? Någon annan neurologisk sjukdom? Är det de importerade frysa hallonen som han älskar och äter nästan varenda dag som innehållit något som gjort honom sjuk? Vad gör han precis innan han får anfallen, är det något speciellt som utlöser dem? Och jag vet inte - det är så jobbigt!
Det enda jag hittar på nätet som har liknande symptom är bukmigrän. Det är vanligt bland barn i åldrarna 5-9 år. Barnet har återkommande episoder av illamående och kraftiga buksmärtor, smärtan sitter oftast runt naveln, anfallen kan variera mellan 1timme - 3 dygn, ansiktsrodnad följt av blekhet, ljus-och ljudkänslig, yrsel.
De flesta symptomen passar in på lillebror. Han har inte klagat över illamående, men har dålig aptit och när anfallet pågår vill han varken äta eller dricka. Jag har märkt att han under ett anfall kan klaga över att något luktar så starkt, tex sjukhus-lukten eller någon mat. Under ett anfall så har han rodnande kinder, men ingen feber och om han ska stå upp eller gå så vill han att man håller i honom för han känner sig så yr.
Ett riktigt förvirrande inlägg det här - men så går tankarna i mitt huvud just nu. Och inte känner jag precis något stöd från läkarna. När vi var inne på akuten första gången så fick jag argumentera med en sköterska som absolut var övertygad om att lillebror "bara" hade magsjuka. Det hade ju många nuförtiden, tyckte hon. Bara för att han just den kvällen, när vi var där, kräktes när vi försökte ge honom vatten. Den enda gången han har kräkts på hela veckan! Nej, magsjuka kan t.o.m jag förstå att det inte är.
