Jag såg ut som en balettdansös, trippande fram med små steg och med armarna flaxande ut på sidorna - jisses vad det var halt! Men jag kom iväg i alla fall - på årets första lunchpromenad!
Det var bara att inse att det är slut på att lata sig och dags att ta sig i kragen och gå ut och gå. Och det var riktigt skönt. En bit av vägen, mellan husen, sken solen så varmt att jag gärna hade suttit i en stol vid husväggen och solat mig några timmar. Det var riktigt synd att behöva gå tillbaka in och jobba igen.
Och det är bara tre dagar kvar på vårt köpstopp. När jag talade om det för maken så blev han besviken. Han tyckte det hade gått för fort! Inte alls den reaktionen jag hade väntat mig. Jag klarade mig bara nästan till mållinjen, måste jag erkänna. Jag köpte fyra nystan garn häromdagen. Totalt onödigt och inte godkänt inom ramen för köpstoppet - men, men...
Så nu är jag igång med nästa virkprojekt - en väska:
0 kommentarer:
Skicka en kommentar